Reflektioner och sammanträffanden

Jag kommer från Borås som ligger i Sjuhärad. När jag var 20 år flyttade jag till Rotterdam och i början bodde jag mitt i centrala Rotterdam, men flyttade ganska snart till ett samhälle några mil utanför själva staden. Samhället heter Zevenkamp. Zevenkamp betyder fritt översatt Sjuhärad. Är inte det lite konstigt? Nåväl, i Borås hette stadsdelen där jag mestadels bodde Sjöbo. Jag hade ju kunnat flytta till Sjöbo i Skåne, men det hade varit lite väl förutsägbart så nej, jag hoppade över det. Vad händer istället? Jo, stället jag av en ren tillfällighet nu fått jobb på heter Bosjökloster. Bosjö- Sjöbo. Någon som ser sammanhanget? Är inte det lite märkligt?

Nu när jag har varit här nere ett tag finns det vissa saker som jag har reflekterat över. Här är ett axplock av dem:

*Jag är ute och kör bil på en landsväg. Efter ett litet tag kommer en skylt som varnar för vildsvin 0,2-3 km. Okej, fine. Jag fortsätter köra några kilometer och efter en kurva dyker det upp en skylt som varnar för gäss (eller ankor eller fjäderfän i allmänhet). Varning för gäss??? Ja ja… Efter ytterligare några kilometer dyker det upp en varningsskylt med något hoppande vilt djur på. Jag vet inte om det är rådjur eller hjort eller vad det är, men det är inte älg och inte ren, så mycket vet jag. Denna varning ska tydligen gälla 0-4 km. Jaha ja. Ytterligare några kurvor senare på den slingriga landsvägen varnas det för vildsvin igen. Nu till mina funderingar: Var mer i Sverige hittar man varningar för så många olika djur på en sträcka av bara lite mer än en mil? Och om man börjar varna för vildsvin de första kilometrarna och sedan igen de sista, varför finns det då inte så många vildsvin att de måste varnas för däremellan? Är de rädda för gässen kanske? Mycket märkligt.

*Skåningar generellt förutsätter att man förstår danska hur lätt som helst. Det gör inte jag, jag tycker det är riktigt, riktigt svårt att förstå. Skåningar verkar tycka det är ett märkligt fenomen. Men kom igen liksom, alla växer inte upp med dansk tv! Det måste faktiskt inte betyda att man är ett ufo, fast här nere är man tydligen det då.

*Skåningar har en väldigt lustig syn på avstånd. De kan åka ganska långt för att jobba, det är inget problem alls. En tjej som jobbar på slottet som ligger utanför Höör bor i Hässleholm och pendlar med tåg och buss varje dag. Hon tycker inte det är något konstigt med det, ”alla” här gör tydligen så. Nåja, det känns ju igen från Norrland om inte annat. Det verkar dessutom vara en relativt stor procentandel av människorna här som jobbar i Danmark och åker dit och hem varje dag utan att knorra. MEN, det finns ett stort men. När det gäller andra saker än jobb så ska allt finnas runt husknuten, annars är det för långt. Jag förstår ingenting av det där. Ena stunden säger folk till mig att jag bor så bra för jag har bara några mil till alla storstäder så jag kan jobba var som helst (”alla storstäder” i det här fallet är Landskrona, Helsingborg, Lund och eventuellt även Malmö), i nästa andetag ligger den här lilla byn så avlägset så och det är hemskt långt till allting. Huh??? Jag fattar inte.

Skåningar är verkligen en art för sig och jag kan förstå att de inte känner sig som svenskar vilket jag har fått höra både en och flera gånger här nere. Jag klagar inte på dem, majoriteten är snälla, glada och trevliga, men de har en konstig syn på saker och ting. Det har de faktiskt.