Herregud, vilket nervvrak jag har blivit! Jag var ute och gick i nationalparken här för ett par timmar sedan. Det är så fint där nu, alla lövträd har slagit ut, det är så grönt överallt att man blir alldeles snurrig i huvudet ibland. Det är väldigt, väldigt rofyllt att gå omkring där. Eller rättare sagt, det är vad jag har hört att det ska vara.
För min del är det inte det minsta rofyllt där i grönskan. Jag studsar mest omkring, stel som en pinne, från sida till sida på stigarna och hör alla möjliga och omöjliga mer eller mindre hotfulla ljud. Har ni tänkt på hur likt ljudet från en liten fågel som skuttar omkring i löven är en slingrande orm? Har ni lagt märke till att ett halvliggande träd kan se ut som en stor varg ur vissa vinklar? Och visste ni att en motorcykel som startar en bit bort låter misstänkt likt ett vildsvin som grymtar? Om inte så vet ni det nu.
Utöver det kan jag informera om att det är en dålig idé att trampa av en torr kvist om man reagerar lätt på ljud. Adrenalinpåslaget blir ganska högt och sjunker inte i första taget, men å andra sidan är nog möjligheten av slå världsrekord i den fashionabla grenen "hopp-rakt-upp-i-luften-och-ner-i-diket-på-andra-sidan-stigen " överhängande. Man får ta det onda med det goda helt enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar