Nu har mitt liv blivit svartvitt helt plötsligt. Innan har det varit konstant ganska jämngrått, men nu har det spårat ur lite. Den svarta delen är flytten, inte att jag ska flytta, men själva den praktiska delen av den. Fasen vad tråkig den är! Värre än jag någonsin kunde tänka mig, kanske mest beroende på att jag får dra hela lasset själv. Den vita delen är någonting helt annat som inte har med flytten att göra alls och så länge den håller sig vit är jag så glad, så glad. Det är faktiskt väldigt trevligt med något som glimmar i tillvaron!
Min högsta önskan precis just nu (förutom fred på jorden förstås :)) är att allting bara ska vara klart. Jag är alldeles för medveten om att det är lika mycket kvar att göra där nere som jag har gjort här uppe och en hel del av det består av att köpa möbler och fixa inredningen. I vanliga fall kan sånt vara ganska kul, även om jag inte är speciellt bra på det, men nu känns det bara som ett nödvändigt ont. Nu när jag måste ha möbler så fort jag kommer ner har jag ingen aning om vad jag vill ha för några eller vilken stil jag vill ha på saker och ting. Dessutom vet jag inte hur jag ska lyckas få hem grejerna, så de är väl bara att hoppas på att de har hemkörning som inte kostar allt för mycket. Därefter är det en ny tv som ska införskaffas. Mycket jobb på få dagar med andra ord. Kan man anlita någon att fixa sånt här åt en lite sådär snabbt och lätt möjligtvis?
Hur som helst, det ordnar sig säkert. Jag funderar dessutom fortfarande på att försöka åka iväg till värmen snart, så jag får ha det att se fram emot när det känns tungt, blunda och låtsas att jag snorklar i ett korallrev eller svettas på en finkornig sandstrand. Lycka! :D
Jag inser nu när jag precis har läst igenom det jag har skrivit att jag verkligen måste försöka skriva något roligare och mer engagerat om något annat än min vardag snart. Jag ska ta tag i det så fort jag har kommit på plats och lite iordning i Skåneland. Jag lovar!
fredag 13 mars 2009
torsdag 12 mars 2009
Flyttstuff número once
Hämta lådor från vinden, öppna lådorna och titta vad som finns i dem, sortera i högar- släng/skänk/spara. Åka till återvinningsstationen med så mycket som får plats i bilen (jag har aldrig varit så här tacksam över att ha kombi), släng en del, ge annat till välgörenhetsorganisationer, hem igen. Hämta lådor från vinden, öppna lådorna och titta vad som finns i dem, sortera i högar… Jag antar att ni ser ett mönster? Så ser mitt liv ut just nu och det är inte sådär jätteuppiggande.
En man som jobbar på återvinningsstationen frågade idag om det inte är lika bra att jag flyttar in där eftersom jag ändå är där hela tiden och det är väl ett ganska bra mått på hur mycket jag har varit där det senaste. Det är tack och lov inte så mycket kvar nu så jag börjar se en ljusning i alla fall. Utöver ovan nämnda ritual blir det inte så mycket gjort. Jag äter ibland, har skrivit papper med styrelsen idag, fastnar framför tvn lite då och då och chattar halva nätterna. Det är så det ser ut för tillfället, men snart blir det säkert bättre. Det måste det bli. Snart, snart, snart…
Behöver förresten sol också, sol och värme, så om någon kan fixa det skulle jag vara evigt tacksam!
Tråkigt inlägg idag igen, sorry för det. Ska försöka skriva något mer engagerat snart, men nu blir det bara det här. Om du om läser det här inte hade gjort det hade du sparat en minut av ditt liv som du hade kunnat göra något vettigt med istället. Hur känns det egentligen att inse det nu när det är försent? :P
En man som jobbar på återvinningsstationen frågade idag om det inte är lika bra att jag flyttar in där eftersom jag ändå är där hela tiden och det är väl ett ganska bra mått på hur mycket jag har varit där det senaste. Det är tack och lov inte så mycket kvar nu så jag börjar se en ljusning i alla fall. Utöver ovan nämnda ritual blir det inte så mycket gjort. Jag äter ibland, har skrivit papper med styrelsen idag, fastnar framför tvn lite då och då och chattar halva nätterna. Det är så det ser ut för tillfället, men snart blir det säkert bättre. Det måste det bli. Snart, snart, snart…
Behöver förresten sol också, sol och värme, så om någon kan fixa det skulle jag vara evigt tacksam!
Tråkigt inlägg idag igen, sorry för det. Ska försöka skriva något mer engagerat snart, men nu blir det bara det här. Om du om läser det här inte hade gjort det hade du sparat en minut av ditt liv som du hade kunnat göra något vettigt med istället. Hur känns det egentligen att inse det nu när det är försent? :P
tisdag 10 mars 2009
En studie av verkligheten 4
En liten sak bara. Flera av er har frågat hur mitt lilla experiment har gått och ni fick ett svar här igår. However, det innebär inte att ni måste gå händelserna i förväg och hitta på både det ena och det andra. Lugna ner er, vad tror ni händer på en dag egentligen? Ni vet det där med att göra en höna av en fjäder? Ja, just det... Ta det lugnt, sluta fantisera och glöm inte att andas ibland!
måndag 9 mars 2009
Surprise :D
Jag håller på att rensa ur det sista av mina saker som jag har kvar här, och nyss gick jag igenom högar med gamla papper och tidningar. Där, mitt i en enorm hög av diverse skräp, hittade jag ett resepresentkort som jag inte visste att jag hade. Jag har ett annat sedan tidigare, det hade jag koll på, men nu dök det här upp som gubben i lådan. Nu har jag helt plötsligt mer än dubbla summan att resa för, så nu ska jag "bara" komma på när, vart och med vem jag ska åka någonstans. Dagens höjdpunkt? Oh yes! Happy, happy, happy! :D
En studie av verkligheten 3
Nu har jag tagit bort mig från den där hemska köttmarknaden (dejting- sajten alltså) och jag har mest av allt fått mina fördomar bekräftade. Folk som håller till där är mer eller mindre galna och desperata i stort sett hela bunten. Trots det måste jag erkänna att det uppenbarligen verkar finnas vettiga människor där också, även om jag bara lyckades hitta en bland de över 4000 som besökte min profil. Frågan är hur folk ska lyckas hitta dessa när det verkar finnas ungefär en på 5000? Det måste ju handla om ren tur om man lyckas och om så är fallet borde sannolikheten vara lika stor att springa på någon på gatan, i affären eller hos tandläkaren. Är Internet bara ett sätt för lata personer att slippa ta ett steg utanför dörren kanske?
Hur som helst finns det som sagt uppenbarligen vissa ljusglimtar och flera av er har frågat hur det har gått med mitt lilla experiment. Nu har jag råkat lova att inte skriva något om det här, så jag skriver bara 6/3:2:9. Nu får ni tänka själva… :)
See ya!
Hur som helst finns det som sagt uppenbarligen vissa ljusglimtar och flera av er har frågat hur det har gått med mitt lilla experiment. Nu har jag råkat lova att inte skriva något om det här, så jag skriver bara 6/3:2:9. Nu får ni tänka själva… :)
See ya!
söndag 8 mars 2009
Flyttstuff número diez
Igår flyttade majoriteten av mina saker ner till Skåne. Efter vissa problem att hitta dit och en ofrivillig sight seeing av den skånska landsbygden fick jag i alla fall slutligen se min nya lägenhet. Den är ingen skönhet precis, jag förstår verkligen inte hur de har tänkt när de har valt tapeter där, men det ordnar sig. Antingen gör jag någonting åt det om ett tag eller så flyttar jag därifrån. Time will tell.
Området där jag ska bo verkar helt okej. Som väntat ligger det verkligen helt ”off”, men det var ju en del av planen att bo så. Min galna granne visade sig två gånger (ena gången med en halvfull soppåse och andra gången med en hund) och hälsade mig välkommen och skickade naturligtvis ett sms när jag var på väg hem igen. Jag får inte riktigt grepp om den där människan. Jag undrar om jag behöver vara orolig? Antingen är han bara väldigt snäll och omtänksam eller så är han ett riktigt psycho. Jag hoppas vid gudarna att han är det förstnämnda. Nästa grej för min del blir att på ett snällt sätt lägga fram att jag inte är intresserad. Vet inte än hur det ska gå till…
Utöver flyttgrejen det har det inte hänt så mycket. Det här hamnar i helt fel blogginlägg om man ska se till rubriken, men jag kan ändå berätta här att jag fortfarande är medlem på dejtingsajten som jag skrev om i fredags. Jag ska avsluta medlemskapet där snart. Ska bara vänta liiite till, men snart så… :)
Området där jag ska bo verkar helt okej. Som väntat ligger det verkligen helt ”off”, men det var ju en del av planen att bo så. Min galna granne visade sig två gånger (ena gången med en halvfull soppåse och andra gången med en hund) och hälsade mig välkommen och skickade naturligtvis ett sms när jag var på väg hem igen. Jag får inte riktigt grepp om den där människan. Jag undrar om jag behöver vara orolig? Antingen är han bara väldigt snäll och omtänksam eller så är han ett riktigt psycho. Jag hoppas vid gudarna att han är det förstnämnda. Nästa grej för min del blir att på ett snällt sätt lägga fram att jag inte är intresserad. Vet inte än hur det ska gå till…
Utöver flyttgrejen det har det inte hänt så mycket. Det här hamnar i helt fel blogginlägg om man ska se till rubriken, men jag kan ändå berätta här att jag fortfarande är medlem på dejtingsajten som jag skrev om i fredags. Jag ska avsluta medlemskapet där snart. Ska bara vänta liiite till, men snart så… :)
fredag 6 mars 2009
En studie av verkligheten 2
Jag tar och uppdaterar det förra inlägget redan nu, för jag har minsann något att säga.
1. Om det står att jag är en kvinna som söker en man så är det inte jättestor idé att uppenbart stöta på mig om man är tjej själv. Det funkar liksom inte så.
2. Om man heter Ivar och kommer från Ovanåker går man bort direkt. Det bara är så.
3. Om man är över 60 är det faktiskt inte heller någon idé att försöka.
4. Det hjälper inte att man skickar mail var femte minut, jag blir inte mer intresserad av det. Snarare tvärtom. Stalkers attraherar mig inte. Fatta!
5. Att bo i Sjöbo och skicka ett mail där man förklarar att man inte tycker om personer med utländsk härkomst i första meningen verkar konstigt.
6. Att skicka mail och fråga om jag brukar ägna mig åt fransk manikyr och berätta att det är ett krav för att få dejta honom känns också konstigt. Jag har inte bett om att få dejta dig och kommer aldrig göra det heller och blir jag tvungen ska jag fila ner varenda nagel. Ha!
7. Att skriva att man är en dansk militär som precis har kommit hem från Afghanistan är en dålig idé. Dels därför att jag har sett för mycket på Dr. Phil om hur militärer som kommer hem behandlar sina fruar och dels för att jag ändå inte kommer förstå vad du säger.
8. Att bo i Kumla innebär att det skulle kunna vara en intern på Kumlaanstalten. Det skrämmer mig.
9. Att bo i Vaxholm och vara en kopia av Tiësto skulle ha kunnat funka. Synd att jag inte nätdejtar.
Nu är jag förresten uppe i 646 besökare och 168 mail. Först tänkte jag lite ironiskt för mig själv "hehe, fan vad snygg jag måste vara". Sedan insåg jag att typ 500 personer har kollat men struntat i mig. Va faaan? :P
1. Om det står att jag är en kvinna som söker en man så är det inte jättestor idé att uppenbart stöta på mig om man är tjej själv. Det funkar liksom inte så.
2. Om man heter Ivar och kommer från Ovanåker går man bort direkt. Det bara är så.
3. Om man är över 60 är det faktiskt inte heller någon idé att försöka.
4. Det hjälper inte att man skickar mail var femte minut, jag blir inte mer intresserad av det. Snarare tvärtom. Stalkers attraherar mig inte. Fatta!
5. Att bo i Sjöbo och skicka ett mail där man förklarar att man inte tycker om personer med utländsk härkomst i första meningen verkar konstigt.
6. Att skicka mail och fråga om jag brukar ägna mig åt fransk manikyr och berätta att det är ett krav för att få dejta honom känns också konstigt. Jag har inte bett om att få dejta dig och kommer aldrig göra det heller och blir jag tvungen ska jag fila ner varenda nagel. Ha!
7. Att skriva att man är en dansk militär som precis har kommit hem från Afghanistan är en dålig idé. Dels därför att jag har sett för mycket på Dr. Phil om hur militärer som kommer hem behandlar sina fruar och dels för att jag ändå inte kommer förstå vad du säger.
8. Att bo i Kumla innebär att det skulle kunna vara en intern på Kumlaanstalten. Det skrämmer mig.
9. Att bo i Vaxholm och vara en kopia av Tiësto skulle ha kunnat funka. Synd att jag inte nätdejtar.
Nu är jag förresten uppe i 646 besökare och 168 mail. Först tänkte jag lite ironiskt för mig själv "hehe, fan vad snygg jag måste vara". Sedan insåg jag att typ 500 personer har kollat men struntat i mig. Va faaan? :P
En studie av verkligheten
Jag tog en paus i flyttpackandet för någon timme sedan och läste Aftonbladet en stund. Där fanns det en artikel om sexmissbruk där en tjej berättade om att hon hade varit sexberoende och vad det innebar. Hon berättade att det började med att hon blev medlem på en dejtingsajt och att den uppmärksamhet hon fick där gav henne en sådan kick att hon sökte sig till andra sidor där folk sökte tillfälliga förbindelser (för att uttrycka det på ett fint sätt, ni förstår säkert vad jag men). När jag läste det där funderade jag lite på det där hon skrev om att hon fick uppmärksamhet av väldigt många på dejtingsajten. Jag tycker personligen inte om sådana sidor, jag skulle aldrig lägga upp mig på en sådan sida för jag tycker i ärlighetens namn att det är patetiskt och har en stark känsla av att det är bottenskrapet som existerar där. De som inte kan fixa någon i verkligheten får sätta sin tilltro till nätet istället. Förr var det kontaktannonser i dagspressen, nu är det dejtingsidor istället.
Hur som helst tänkte jag i alla fall göra ett litet experiment och undersöka om man verkligen får så väldigt mycket uppmärksamhet. Finns det verkligen så många människor som sysslar med sånt? Sagt och gjort, jag blev medlem på en av de större sidorna som finns, men lade inte ut någon bild. Efter ungefär 45 minuter hade jag haft 74 besökare och fått 14 mail. Lite förvånad blev jag eftersom jag inte hade lagt ut mer info än ett standardformulär som man kunde fylla i, men okej, lyckosökare finns det ju överallt. Nästa steg var att lägga ut en bild på mig också. Jag tog den som jag har på Facebook för er som vet vilken det är. Nu har jag haft den uppe i ungefär 20 minuter. Resultatet? Det är svårt att ge en exakt siffra för det tickar på hela tiden, men just precis nu när jag tittade efter har jag 355 besökare och 108 mail. På 20 minuter!!! Det går utför med mänskligheten, det gör verkligen det… :(
För er som undrar så kommer jag plocka bort mig ganska omgående för nätdejting är som sagt inget för mig. Ska bara kika på en söting som dök upp först… ;)
Hur som helst tänkte jag i alla fall göra ett litet experiment och undersöka om man verkligen får så väldigt mycket uppmärksamhet. Finns det verkligen så många människor som sysslar med sånt? Sagt och gjort, jag blev medlem på en av de större sidorna som finns, men lade inte ut någon bild. Efter ungefär 45 minuter hade jag haft 74 besökare och fått 14 mail. Lite förvånad blev jag eftersom jag inte hade lagt ut mer info än ett standardformulär som man kunde fylla i, men okej, lyckosökare finns det ju överallt. Nästa steg var att lägga ut en bild på mig också. Jag tog den som jag har på Facebook för er som vet vilken det är. Nu har jag haft den uppe i ungefär 20 minuter. Resultatet? Det är svårt att ge en exakt siffra för det tickar på hela tiden, men just precis nu när jag tittade efter har jag 355 besökare och 108 mail. På 20 minuter!!! Det går utför med mänskligheten, det gör verkligen det… :(
För er som undrar så kommer jag plocka bort mig ganska omgående för nätdejting är som sagt inget för mig. Ska bara kika på en söting som dök upp först… ;)
tisdag 3 mars 2009
Flyttstuff número nueve
Uschinamej, det här går inte så bra just nu. Det står still, jag blir inte av med mina möbler och försäljningen av lägenheten är ett enda stort frågetecken. Jag hoppas det blir som det har varit med hela flyttgrejen i övrigt, att ketchupeffekten plötsligt slår till och allt händer på en gång. Hoppas, hoppas…
På lördag ska jag och lille herr Ros åka ner med det mesta av mina saker. Det blir ju onekligen lite spännande. Jag har aldrig kört en sån där liten lastbil innan, jag vet inte riktigt vart jag ska och bärhjälpen tänker sova på vägen ner. Som vanligt när jag ska göra något nytt och krångligt blir det förmodligen ett litet äventyr i slutändan. Hoppas det blir ett positivt äventyr i så fall.
Min blivande granne beter sig lite konstigt. Jag har pratat med den här killen i telefon en gång eftersom jag från början skulle flytta in i hans lägenhet (han flyttar bara till lägenheten jämte den han bodde i innan eftersom den är större) och han skickade några mms med bilder på sin lägenhet, men ingenting mer. Jag har ingen aning om vem han är mer än till namnet. Han däremot håller helt oombedd på och skickar sms till mig lite då och då och uppdaterar mig om saker och ting. På alla hjärtans- dag frågade han vilken av lägenheterna jag skulle flytta in i och önskade mig en trevlig alla hjärtans- dag. (Han är förresten den enda som gjorde det. Det är ganska illa...) Idag fick jag sms igen där han berättar att min namnskylt har kommit upp och han undrar när jag ska flytta ner. Han hälsade mig välkommen i förväg också. Weird…
Jaha, det blir inte mer än så här idag. Tråkigt skriven text utan någon knorr på slutet, förutom att jag just skrev det. Knorr alltså. Knorr. :)
På lördag ska jag och lille herr Ros åka ner med det mesta av mina saker. Det blir ju onekligen lite spännande. Jag har aldrig kört en sån där liten lastbil innan, jag vet inte riktigt vart jag ska och bärhjälpen tänker sova på vägen ner. Som vanligt när jag ska göra något nytt och krångligt blir det förmodligen ett litet äventyr i slutändan. Hoppas det blir ett positivt äventyr i så fall.
Min blivande granne beter sig lite konstigt. Jag har pratat med den här killen i telefon en gång eftersom jag från början skulle flytta in i hans lägenhet (han flyttar bara till lägenheten jämte den han bodde i innan eftersom den är större) och han skickade några mms med bilder på sin lägenhet, men ingenting mer. Jag har ingen aning om vem han är mer än till namnet. Han däremot håller helt oombedd på och skickar sms till mig lite då och då och uppdaterar mig om saker och ting. På alla hjärtans- dag frågade han vilken av lägenheterna jag skulle flytta in i och önskade mig en trevlig alla hjärtans- dag. (Han är förresten den enda som gjorde det. Det är ganska illa...) Idag fick jag sms igen där han berättar att min namnskylt har kommit upp och han undrar när jag ska flytta ner. Han hälsade mig välkommen i förväg också. Weird…
Jaha, det blir inte mer än så här idag. Tråkigt skriven text utan någon knorr på slutet, förutom att jag just skrev det. Knorr alltså. Knorr. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
