Det börjar röra på sig!

(Nej, jag är fortfarande inte gravid!)

Nu har saker och ting äntligen börjat dra igång som jag har önskat och tjatat om så länge, men det innebär också att de saker som inte går som planerat har börjat träda fram. Vovvens fragily- kurs blev inställd, likaså en organiserad hundpromenad som vi hade anmält oss till för att socialisera oss lite. Min Bollywood-dans fick uppskjuten kursstart, eventuellt blir den helt inställd, och eftersom jag inte har lust att boka upp X antal måndagskvällar framöver för att något kanske kommer att äga rum då så jag har tagit bort min anmälan. Magdansen låg på en dum tid som jag var tveksam till redan från början så den blir det inte heller något med. Aktiviteter faller bort, men vad gör man då? Man hittar nya!

Vovven har börjat på hundsim i rehabbassäng för att förhoppningsvis påskynda läkningen av hans onda rygg. Vi ska gå en aktiveringskurs som börjar om någon månad (undrar hur många aktiveringskurser vi har gått genom åren egentligen?) och en viltspårkurs drar också snart igång. Spårkursen håller på i fyra timmar varje söndag i tio veckor. Dessvärre kommer den att krocka med lite andra aktiviteter några av veckorna, men det känns verkligen väldigt skönt att veta att jag kommer ha mina söndagar uppbokade under flera månader framöver. Underbart!

För min egen del har min kurs i afrikansk dans börjat och den är väldigt rolig! Precis som i alla danser från andra kulturer känns det väldigt ovant att röra sig på det sättet, jag har det liksom inte i generna, men redan under andra kurstillfället började det flyta lite bättre i alla fall. Jag skulle tro att det ser väldigt roligt ut att titta på för dem som kan dansa på riktigt, men det bjuder jag på i så fall! :)

Så har vi då mina utbildningar. Det har varit så många turer med dem att jag knappt håller reda på dem själv, men om allt nu håller i sig och blir som planerat så har jag först en intensivutbildning i taktil massage under fem dagar i början av mars. I mitten och mot slutet av mars blir det en fyradagars instruktörsutbildning i rallylydnad (rallylydnad är en hundsport för er som inte har hört talas om det förut) och i slutet av april och början av maj åker jag till Spanien i tio dagar för en veckas intensivutbildning till diplomerad hälsocoach, samt några dagars sol, bad och allmänt rekognoscerande inför flytten i höst. I slutet av april börjar även utbildningen till licensierad kostrådgivare och den håller på under varannan helg till början av juli. I september hoppas jag kunna gå en kurs i att hålla utbildningar och hur man lägger upp kurser på ett bra sätt. Mitt i allt detta måste jag göra en massa praktik för att kunna göra slutprov och få mina licensieringar.

Jag skulle vilja gå en utbildning i ortobionomi också, men det verkar inte riktigt som att jag får ihop utbildningsdagarna med resten av livet så jag är rädd att jag får hoppa över det. Dessutom hade jag velat gå resterande steg av reiki så att jag blir reikimaster, men även här har jag problem med att utbildningsdagarna krockar med annat och att jag inte har tillgång till hundvakt under tiden. Får se hur det blir med det där. Löser det sig på något sätt så hoppar jag på det, krånglar det så får jag hoppa över det. Tiden får utvisa hur det blir.

Jag skulle vilja utbilda mig till så mycket, men jag måste inse att det inte finns möjlighet att bli allt på en gång. Jag får se tiden från nu fram till hösten som det första steget, eller kanske snarare ett jättekliv, som sedan kan följas av ytterligare många steg. Jag vet vad jag ska göra ett halvår framöver och jag har en plan om vad som ska hända efter det. Jag måste nöja mig med att se till att nå dit jag vill vara vid årets slut till att börja med, därefter blir det dags att ta några steg till. Tålamod är inte min starka sida… Hur som helst, en liten sammanfattning då: till hösten kan jag titulera mig licensierad kostrådgivare, diplomerad hälsocoach, taktil massör och rallylydnadsinstruktör. Good shit! :)

Efterlysning!

Som de flesta i min bekantskapskrets vet äter jag LCHF (low carb high fat) men jag tillhör de lyckliga som fortfarande kan äta något sött lite då och då utan att sockermonstret griper tag i mig och drar ner mig i kolhydratsträsket igen. Jag försöker äta så ren mat som möjligt, mat som faller in under benämningen ”Äkta vara” och helst ekologiskt, kravmärkt och närodlat i den utsträckning det är möjligt. Jag försöker alltid välja ett vettigt alternativ när jag väl äter något som egentligen inte faller innanför mina ramar vad gäller val av mat. Det finns olika grader i helvetet och min ambition är att välja det bästa av det mindre bra när det är dags att lyxa till det.

Idag fick jag reklam från www.smakachoklad.se Nyfiken som jag är tittade jag in på företagets hemsida för att se vad det var för choklad de marknadsförde. Av det jag lyckades få ut av den information som företaget har på sin hemsida så verkar de ha vettiga produkter. En del av texten på deras sida lyder ”100% äkta. Mera kakao, mindre socker och absolut inga konstgjorda tillsatser eller färgämnen.” Någon innehållsförteckning finns inte på hemsidan, men det kan förstås ha sin förklaring i att det är nya praliner i chokladkartongen varje månad och då blir det svårt att ha innehållet utskrivet på hemsidan. Dock ska det finnas med information om alla chokladbitar i kartongen när man får hem den. Jag beställde en chokladkartong eftersom de hade ett bra välkomsterbjudande och hoppas nu på att den är så bra som den verkar. Om inte så kommer jag inte att köpa något mer från dem, men om den uppfyller mina förväntningar blir jag säkert en trogen kund som kommer att rekommendera den till andra.

Vad jag längtar efter att få se i affärerna nu är en glass som verkligen är äkta. En glass gjord på äkta vispgrädde, utan socker och med äkta smaksättning. Inga stabiliseringsmedel, inga smakförstärkare, inga konserveringsmedel och inga färgämnen. Möjligtvis lätt sötad med sukrin eller stevia, men allra helst helt osötad. Jag önskar att smaksättningarna istället är det som ger en naturligt lätt söt smak, men inte med hjälp extra tillsatt sötning från smaksättningen. Vad jag menar med det är att innehåller en glass 10 g blåbär är det från 10 g blåbär den söta smaken och den fina färgen kommer, inte från 10 g blåbär plus ett antal gram från koncentrerad blåbärsjuice. Inga genvägar eller konstiga knep. Äkta vara!

Det sägs att medelsvensson är så insnöad på smaken av vanillin att de inte tycker att äkta vanilj smakar vanilj. Det är ju inte klokt! Äkta vanilj ska det vara, ingen vanillin, ingen rötad gran. Äkta smaker! Ekologiska och kravmärkta ingredienser ska det naturligtvis vara, närodlade i den mån det är möjligt. I de fall man måste importera råvaror för att de inte växer i Sverige ska de naturligtvis vara rättvisemärkta också. Inga ingredienser ska vara uppväxta i växthus eller drivas fram hårt utan växa under naturliga former och få sin form, smak och innehåll av solens strålar och jordens näring. Äggulorna i glassen ska komma från hönor som springer omkring och pickar ute i gräset så fort vädret tillåter och som har stora fria ytor med mycket och rent strö att röra sig på när de undantagsvis måste vara inomhus. Inget onaturligt foder, inga burhöns.

Naturligtvis måste glassen smaka gott också! Tyvärr har livsmedel som är bra ur hälsosynpunkt ibland en tendens att istället halta efter smakmässigt. Det är märkligt eftersom den mat man lagar själv hemma av rena råvaror är den som smakar godast. Detsamma måste väl gälla i storköken? Här ska alla livsmedelsproducenter få ett hett tips: smakar glassen för lite blåbär tillsätter man mer blåbär. Än en gång, inga smakförstärkare och ingen blåbärsjuice. Fler riktiga blåbär ska det vara.

Glassen ska både tillverkas och förpackas i Sverige och inte färdas över halva jordklotet innan den når affärernas frysdiskar. Förpackningarna ska vara i vettiga storlekar och inte vara av varianten rysk docka där man får skala av lager efter lager innan man når själva glassen. Flera lager av förpackning för en endaste liten glass är helt förkastligt och ekonomiskt oförsvarbart. Jag är övertygad om att många skulle vara beredda att betala några kronor extra för en sådan här produkt, men att ta ut hutlösa priser kommer inte att fungera i längden. Bättre då att ta mer betalt för de vanliga glassarna som är fulla av tillsatser och skräp. Låt priserna jämna ut sig mellan produkterna så gott det går.

Min gissning är att många människor skulle jubla och slå kullerbyttor av glädje om någon skulle presentera en sådan här glass på marknaden. Åtskilliga av oss som äter LCHF (och vi är redan många, enligt uppgift minst 100 000 och vi blir fler för varje dag som går) skulle säkerligen köpa den. Lägg där till alla de som letar efter ”Äkta Vara” och de som vill ha mat som är kravmärkt och ekologisk. Trenden sprider sig och vi som vill äta bra mat utan konstigheter blir bara fler och fler. Många av de personer som faller in under någon av ovanstående grupper låter idag bli att köpa glass på grund av det bedrövliga utbudet. Visserligen kan vi göra egen god glass hemma istället, men många skulle garanterat vilja köpa en i kiosken och njuta av en glass som de mår bra av på stranden i sommar. Vilket företag ska bli först? Vilken livsmedelsproducent vill gå i bräschen för det här?

Alla företag med lite självaktning vet att det bästa sättet att skaffa sig kunder är att deras goda rykte sprids från kund till kund. Reklamaffischer och mediareklam i all ära, men i längden är det rekommendationer från bekanta som får folk att testa nya produkter och som ger nya kunder. Tala gärna om att en ny produkt finns att tillgå, men luta er sedan tillbaka, spara in på marknadsföringspengarna och låt den fantastiska produkten tala för sig själv. Är den riktigt bra kommer det att bli succé utan att man behöver ha en gigantisk marknadsföringsbudget.

Den dag jag hittar en glass som uppfyller mina önskemål på alla fronter lovar jag att sprida dess namn så gott jag kan. Jag kommer att skriva om den och rekommendera den på alla forum och bloggar som jag är aktiv på, jag kommer att rekommendera den till alla jag känner och göra mitt allra bästa för att namnet ska spridas vida omkring i alla delar av landet. Nu väntar jag bara på att något företag ska känna av åt vilket håll vinden blåser, inse vilken kanongrej det kommer att bli och lägga manken till för att bli först på marknaden. Förr eller senare kommer det slå igenom. Så vem blir först? Vem vinner de första och största marknadsandelarna i den äkta glassens värld?

I väntans tider...

(Nej, jag är inte gravid!)

Milda makter vad jag längtar efter att saker ska börja hända på riktigt! Visserligen har det börjat dra igång så smått, en hundkurs har börjat och jag har jobbat några timmar om nästan varje dag sedan strax innan jul, men jag väntar på att det ska dra igång ordentligt.

Först börjar kurserna som jag ska gå för skoj skull och sedan kommer de riktiga utbildningarna. Om jag får plats på de tre danskurserna som jag har anmält mig till så börjar ett par av dem i februari och någon i början av mars. Under en vecka i mars ska jag gå de två första stegen i en utbildning i taktil massage, därefter ska jag lyckas få ihop 100 timmar praktik på något sätt och sedan göra teoretiskt och praktiskt prov för att bli färdig taktil massör. I slutet av april börjar min kostrådgivarutbildning (mycket att läsa hemma men med träffar varannan helg) som slutar i juli då jag kan titulera mig licensierad kostrådgivare. Samtidigt som jag läser den utbildningen kommer jag att läsa fysik på högskolan i Gävle, fast på distans då förstås. I början av september blir det troligtvis en kurs i hur man startar upp kurser med inriktning på kostrådgivning. Parallellt med alla utbildningar blir det några kurser och annat skoj med hunden också så att inte hans hjärna börjar mögla när min arbetar som mest. Dessutom får jag hoppas att jag kan jobba några timmar här och där så att min vardag går runt ekonomiskt under tiden som mitt liv går framåt.

Under våren ska jag flyga ner till Spanien och rekognosera lite. Framåt sensommaren åker jag ner igen och fixar boende och annat praktiskt för att sedan åka tillbaka till Sverige, ordna det sista här och sedan stoppa in hunden i bilen och åka ner till Spanien igen. Väl på plats där ska jag läsa några högskolekurser på distans under höstterminen medan jag boar in mig och vänjer mig vid livet i ett nytt land. När jag känner mig hemma där blir det dags att starta eget inom friskvård och hälsa.

Nu går jag och väntar på att tiden ska gå och håller tummarna för att jag ska lyckas få tag i en bra hundvakt som kan hjälpa till att avlasta mig lite de dagar jag behöver vara borta hemifrån länge. Om någon månad blir det full fart framåt och sedan är det bara att tuta och köra!