Ars amandi

Jag stannar till i dörröppningen och ser på dig. Du har redan somnat till och dina andetag är lugna och regelbundna. Jag kryper ner under täcket och lägger mig tätt emot din rygg. Ena armen lirkar jag försiktigt in under din nacke och du vaknar till lite och tar min hand och flätar in dina fingrar i mina, den andra armen lägger jag runt din midja med handen vilandes mot din mage. Mina ben lindar jag runt dina, det ena mellan dem, det andra över. Jag andas i din nacke, du ryser lite. Jag berättar viskande hur mycket du betyder för mig. Du kramar min hand. Vi somnar.

Jag vaknar till av att du vänder på dig, du lägger dig på rygg. Jag kryper upp på ditt bröst, letar mig fram till en bekväm plats att vila huvudet på, strax under din axel. Du blåser försiktigt bort några av mina hårstrån som kittlar dig i ansiktet och du stryker mig över håret. Jag känner dina läppar mot mitt huvud och jag ler fast du inte ser det. Du håller om mig, det är varmt och tryggt. Jag märker att dina andetag blir djupare, jag vet att du har somnat igen. Jag kisar lite och tittar på ditt vackra avslappnade ansikte. Jag blundar igen och somnar.

Jag vaknar av väckarklockans ilskna signal. Jag knuffar lite på dig och du grymtar lite i sömnen. En knuff till och du vaknar. Du suckar djupt och tar dig mödosamt ur sängen. Jag hör att skåpsdörrar öppnas och stängs, vatten spolar, kaffebryggaren puttrar välbekant. Jag somnar.

Jag vaknar av att din hand stryker över mitt ben. Jag ser skuggan av dig när du böjer dig ner och pussar mig lätt på vaden. Du värmer mina kalla tår några sekunder innan du bäddar in hela mig i täcket. Du ser till att det ligger tätt intill mig så att jag inte fryser, du bäddar in mig i dun så gott du kan. Jag hör att du klappar hunden innan du släcker lampan i hallen och går ut genom dörren och kontrollerar en extra gång att den är låst. Jag hör dina steg försvinna i trappan. Och jag somnar.