Hjälp, jag är en Pavlovs hund!

Det är ganska knäppt hur fort det går att skaffa sig nya vanor, eller i mitt fall snarare ovanor och hur snabbt hjärnan lär sig att associera dem med specifika situationer. Jag har några stycken som har hängt med mig i flera år och som alla av någon anledning har med mat och tv att göra.

När jag tittar på På spåret på fredagskvällar äter jag alltid brieost och färska dadlar. Det måste vara färska dadlar som man köper i lösvikt, torkade dadlar eller färdigförpackade färska dadlar fungerar inte alls. Till Robinson äter jag alltid marinerade ugnsstekta kycklingvingar med hemmagjord coleslaw. Under perioden då det är Melodifestivalen varje vecka är det räkor som ska inhandlas, stora mängder räkor dessutom. Jag brukar inte ha några problem att köpa ett kilo (även dessa måste vara i lösvikt, färdigförpackade fungerar icke) och sätta i mig allt under en kväll. Till räkorna måste jag ha en sås baserad på crème fraiche med bland annat citron och vitlök i. Alla dessa dagar är det förstås rödvin som ska finnas i glaset. Inget annat är önskvärt.

Till första programmet av första säsongen av En annan del av Köping åt jag choklad med jordnötter i. Jag har inte gjort det sedan dess men än i dag, flera år senare, blir jag sugen på sådana jordnötsgodisar så fort programmet börjar. Familjen Annorlunda gör mig sugen på geléhjärtan och Lost ger mig cravings efter Lejonet & Björnens italienska chokladglass som inte ens finns att köpa längre. Håhå jaja, livet är jobbigt ibland. Dagens i-landsproblem?

Människan- hundens bästa vän?

Äntligen är det dags! Ikväll börjar en av hundkurserna som jag och vovven ska aktivera oss med ett litet tag framöver. Freestyle är det som står på programmet ikväll och det ska bli otroligt kul att komma iväg, dels för att träffa lite nytt folk och hundar och dels för att jag vet att min hund tycker det är det bästa som finns att få anstränga sin lilla hjärna med nya roliga saker. Hoppas nu bara att det är ett bra ställe med en bra instruktör också. Det är det säkert.

Det här med att ha hund, speciellt när man bor själv och i särklass när man bor någonstans där man inte känner någon, är ett ständigt stressmoment för mig. Även om vissa tydligen tycker det är okej att hunden är ensam ett helt dygn ibland så länge den får mat och vatten och någon släpper ut den ett par gånger under tiden, eller att hunden är ensam tio timmar om dagen och sedan bara får komma ut på en liten runda på kvällen innan den åter är förpassad till sin korg, så är det inget som jag skulle kunna göra mot min vovve. Jag anser inte att en hund aldrig kan vara ensam, jag tror till och med att det kan vara bra att de är ensamma ibland, det är att de blir lämnade ensamma under lång tid som jag är emot. Att ha den inställningen är ett stort problem när man är själv och inte känner någon som kan hjälpa till och avlasta och livet blir onekligen väldigt begränsat ibland, men att lämna hunden själv väldigt länge är helt uteslutet för mig. Det gör jag bara inte.

Hundar är flockdjur och trivs generellt inte med att vara ensamma som exempelvis katter kan göra. Det finns en paragraf i djurskyddslagen som säger att man inte får lämna en hund ensam mer än sex timmar per dygn och den lagen kom till av en anledning. Ändå tycker folk att det är helt okej att göra det och det övergår mitt förstånd. ”Den klarar sig” är en vanligt förekommande kommentar i sammanhanget och jag kan hålla med om det. Hunden klarar sig, den kommer knappast att dö av att vara ensam mycket, men vad är det för liv för hunden att leva? En hund är helt beroende av sin ägare och den har ingen möjlighet att välja hur och var den ska tillbringa sin tid. Det är helt upp till ägaren att se till att hunden har ett värdigt och meningsfullt liv under sin korta tid på jorden. Den har bara ett liv. Ska den verkligen behöva tillbringa den tiden ensam och instängd i ett hus?

Om man inte underhåller och stimulerar ett barn så kommer barnet troligtvis ändå att växa upp och börja ta ansvar för sitt eget liv, göra egna val och skaffa sig ett sådant liv som h*n vill ha. Missuppfatta mig inte, jag anser självklart att det är viktigt att barn har ett meningsfullt liv redan från början, men om det av någon anledning inte får det så kan det ändå ordna upp det själv senare i livet. Det kan inte en hund. Har den ett tråkigt liv så har den ett tråkigt liv och det är enligt mig ovärdigt. Hunden har ingen möjlighet att påverka det, varken som valp eller vuxen. Hur folk bara kan rycka på axlarna åt det och låta hunden vara ensam, oaktiverad och ostimulerad genom livet är för mig fullständigt ofattbart. Hur kan man slösa bort ett liv på det sättet? Var är samvetet? Var är hjärtat hos människorna egentligen?

Nya aktiviteter och nya sysselsättningar

Tillbaka i Skåneland, lite hemmastadd och lite landad och med tankar på framtiden ständigt snurrande i huvudet. Vad jag har insett är att det definitivt inte är någon idé att jag planerar speciellt mycket, för det blir ändå aldrig som jag har tänkt mig. Trots det känns det som en bra idé att åtminstone ha en preliminär plan så att jag har något att styra vardagen efter så gott det går. Planen just nu är att helt enkelt försöka göra något vettigt av tiden.

Naturligtvis letar jag efter jobb, men det känns inte som att jag ska räkna med att lyckas få det som läget ser ut på arbetsmarknaden nu, även om jag verkligen hoppas på det. Så vad gör jag om jag fortsätter vara arbetslös? Jag klarar inte av att bara sitta hemma och stirra in i en vägg, jag måste sysselsätta mig på något sätt. Först tänkte jag läsa distansstudier på högskola och sökte in på en hel del kurser, kom in på de flesta, men insåg att csn på grund av gamla synder kommer bråka med mig om studiebidrag och att jag förstås illa kvickt kommer bli av med den lilla summa jag får från a-kassan varje månad. Det blir således inga högskolestudier. Nu funderar jag trots allt på att gå andra utbildningar som jag inte vet hur arbetsförmedlingen och a-kassan ställer sig till. Om jag ser det ur ett längre perspektiv så känns det som en bra idé att passa på att skaffa mig lite ny kunskap, eller åtminstone få redan befintlig kunskap intygad på ett papper, för hur det än är så kommer tiden att gå, med eller utan jobb och med eller utan utbildning. Bortsett från mitt inkomstbortfall i form av a-kassa så har utbildningar som inte är statligt finansierade en tendens att kosta pengar. Hur löser man det om man inte har någon inkomst? Man lånar pengar av personer som är införstådda med att det kan dröja innan man kan betala tillbaka. Det är min preliminära lösning på problemet.

Fram till att jag har bestämt mig för hur jag ska göra med mina utbildningar så har jag i alla fall anmält mig till lite kurser på kvällar och helger. Med vovven ska jag gå kurser i freestyle och fragily till att börja med. Det blir med all säkerhet fler kurser för hans del så fort jag hittar något mer kul att gå, för kurser och aktiviteter i grupp med andra hundar är det bästa han vet (så länge det inte innebär närkontakt med andra hundar eller människor, för då är det plötsligt istället det värsta han vet). För min egen del har jag anmält mig till några danskurser, mest för att jag tycker det är så galet roligt. Jag ska ge mig på orientalisk magdans igen, förhoppningsvis med en bättre lärare den här gången, jag gå en nybörjarkurs i afrikansk dans och en i indisk dans á la Bollywood. Det ni! Jag funderar också på att läsa spanska lite organiserat, men jag har inte bestämt mig än. Jag tror inte jag behöver en lärare som står och mässar för mig egentligen, jag behöver snarare någon att bolla med och mot när jag blir tveksam och osäker och dessutom borde jag plugga glosor till förbannelse. Kan en kvällskurs hjälpa mig med det? Tveksamt. Jag får funderar lite till på det innan jag bestämmer mig.

Så ser det ut just nu. Om ett par månader kommer jag alltså att ha saker att göra mer eller mindre varje dag och jag ser fram emot det vansinnigt mycket. Hoppas nu allt går vägen med det här. Det ska bli så kul! :D