Människan- hundens bästa vän?

Äntligen är det dags! Ikväll börjar en av hundkurserna som jag och vovven ska aktivera oss med ett litet tag framöver. Freestyle är det som står på programmet ikväll och det ska bli otroligt kul att komma iväg, dels för att träffa lite nytt folk och hundar och dels för att jag vet att min hund tycker det är det bästa som finns att få anstränga sin lilla hjärna med nya roliga saker. Hoppas nu bara att det är ett bra ställe med en bra instruktör också. Det är det säkert.

Det här med att ha hund, speciellt när man bor själv och i särklass när man bor någonstans där man inte känner någon, är ett ständigt stressmoment för mig. Även om vissa tydligen tycker det är okej att hunden är ensam ett helt dygn ibland så länge den får mat och vatten och någon släpper ut den ett par gånger under tiden, eller att hunden är ensam tio timmar om dagen och sedan bara får komma ut på en liten runda på kvällen innan den åter är förpassad till sin korg, så är det inget som jag skulle kunna göra mot min vovve. Jag anser inte att en hund aldrig kan vara ensam, jag tror till och med att det kan vara bra att de är ensamma ibland, det är att de blir lämnade ensamma under lång tid som jag är emot. Att ha den inställningen är ett stort problem när man är själv och inte känner någon som kan hjälpa till och avlasta och livet blir onekligen väldigt begränsat ibland, men att lämna hunden själv väldigt länge är helt uteslutet för mig. Det gör jag bara inte.

Hundar är flockdjur och trivs generellt inte med att vara ensamma som exempelvis katter kan göra. Det finns en paragraf i djurskyddslagen som säger att man inte får lämna en hund ensam mer än sex timmar per dygn och den lagen kom till av en anledning. Ändå tycker folk att det är helt okej att göra det och det övergår mitt förstånd. ”Den klarar sig” är en vanligt förekommande kommentar i sammanhanget och jag kan hålla med om det. Hunden klarar sig, den kommer knappast att dö av att vara ensam mycket, men vad är det för liv för hunden att leva? En hund är helt beroende av sin ägare och den har ingen möjlighet att välja hur och var den ska tillbringa sin tid. Det är helt upp till ägaren att se till att hunden har ett värdigt och meningsfullt liv under sin korta tid på jorden. Den har bara ett liv. Ska den verkligen behöva tillbringa den tiden ensam och instängd i ett hus?

Om man inte underhåller och stimulerar ett barn så kommer barnet troligtvis ändå att växa upp och börja ta ansvar för sitt eget liv, göra egna val och skaffa sig ett sådant liv som h*n vill ha. Missuppfatta mig inte, jag anser självklart att det är viktigt att barn har ett meningsfullt liv redan från början, men om det av någon anledning inte får det så kan det ändå ordna upp det själv senare i livet. Det kan inte en hund. Har den ett tråkigt liv så har den ett tråkigt liv och det är enligt mig ovärdigt. Hunden har ingen möjlighet att påverka det, varken som valp eller vuxen. Hur folk bara kan rycka på axlarna åt det och låta hunden vara ensam, oaktiverad och ostimulerad genom livet är för mig fullständigt ofattbart. Hur kan man slösa bort ett liv på det sättet? Var är samvetet? Var är hjärtat hos människorna egentligen?