fredag 21 november 2008

Touché

Nu blir det klyschigt värre, men Sonja Aldéns senaste kärleksballad (som ni som lyssnar mycket på radio säkert har hört hundra gånger vid det här laget) är faktiskt helt fantastisk! Texten är... ja, jag vet inte vad den är, men här är den i alla fall:

Du får inte knacka på min dörr om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade oss själva kan få gro.

Och du får inte andas på min panna, inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre, än att du gör allt emot mig snart.

Men du får ta den tid du behöver för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade oss själva kan få gro.


Och du får inte röra vid mitt hjärta som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre, än att du gör allt emot mig snart.

I rest my case...

lördag 8 november 2008

Sing Halleluja!

Än är undrens tid inte förbi, min mamma har mailat en rolig sak till mig! Dels har hon mailat och dels var det hon skickade över roligt. Det var faktiskt riktigt roligt! Är alldeles snurrig i huvudet, hur lyckades hon med både och? :S

Här kommer det roliga/smarta/begåvade/sanna:

Först skapade Gud åsnan och Gud sa till åsnan:
”Du är en åsna. Du skall slita och släpa dagen lång och bli kallad dum i huvudet. Du kommer att leva i 20 år”. Åsnan svarade:
”Usch då, det låter inte som något bra liv. Kan vi inte säga att jag bara skall bli fem år gammal”?
Gud accepterade åsnans förslag och sedan skapade Gud hunden. Gud sa:
”Du skall kallas hund, leva ett liv i underkastelse, äta rester från
middagsbordet och vakta huset. Du skall leva i 35 år”. Hunden sa:
”Ojdå, det blir kanske inte så roligt. Kan jag inte få bli bara 15 år istället”? Gud accepterade hundens förslag. Därefter skapade Gud papegojan. Gud sa:
”Du kallas papegoja. Du kommer att sitta i ett hörn och upprepa allt som sägs, till stor irritation för alla. Du blir 75 år gammal”. Papegojan sa:
”Det låter väldigt enformigt. Kan vi inte säga bara 50 år”? Gud accepterade papegojans förslag. Till slut skapade Gud mannen. Gud sa:
”Du är en människa, en man! Du skall ha ett bra liv. Du är klok och intelligent, så du kommer att bestämma här i världen. Du skall bli 20 år”. Mannen svarade:
”Det låter som ett riktigt bra liv, men kan det inte vara lite längre”? (Och nu visar mannen för första gången ett prov på sin intelligens...) ”Kan jag inte få de där 15 åren som åsnan inte ville ha, de 20 som hunden tackade nej till, samt de 25 som blev över från papegojan också”? Gud accepterade mannens förslag. Därför lever mannen ett härligt liv till han blir 20 år. Sen gifter han sig för att slita och släpa i 15 år och bli kallad dum i huvudet. Sedan får han i 20 år helt underkasta sig den övriga familjens behov, leva på rester från bordet och vakta huset . De sista 25 åren av sitt liv sitter han i ett hörn och upprepar allt som folk säger, till stor irritation för alla i sin omgivning.

:D