Update

För ett par dagar sedan tog jag tjuren vid hornen och ställde mig på min våg som förutom vikt mäter procenthalten av fett, muskler och vatten i kroppen. Jag är väldigt medveten om att de där vågarna inte är helt tillförlitliga, men de ger i alla fall en liten fingervisning om läget. Resultatet för min del blev att min kropp består av 23,3% fett och 44,9% muskler. Det är inte bra. Visserligen är det möjligt att den egentliga siffran när det gäller muskelprocenten är något högre eftersom vågen har lite svårt att mäta musklerna i överkroppen och då en hel del av mina musklerna sitter på armarna finns det lite hopp om att siffran går att höja upp lite, lite. Det är redan helt normala siffror rent generellt och ligger inom det intervall man ”ska” befinna sig i, men för min del är det inte bra alls och väldigt irriterande. Grrr…

Bara några dagar efter att jag hade flyttat hit började jag springa igen. Jag bor ju faktiskt precis jämte en stor nationalpark och det vore dumt av mig att inte utnyttja det, men det blir inga längre sträckor än så länge. Det finns en slinga där som är 3,8 km och det känns lite lagom med tanke på att jag inte har tränat ”på riktigt” sedan innan jul. 25 minuter tog den att springa första gången, 20 minuter är jag nere på nu. Fortfarande långt ifrån en bra tid, men det går framåt. Det är en knapp halvkilometer att gå dit och naturligtvis lika långt att gå hem igen, så knappt fem kilometer blir det varannan dag än så länge. Min rygg bråkar en del med mig om det där så jag vågar inte pressa den på längre sträckor som det är nu. Fem kilometer är bättre än inget. Jag har kopplat in mitt Wii också så jag kan leka med mitt Wii Fit en del och det får väl anses som bättre och mer givande än att ligga på soffan och dumglo på tv i alla fall.

Jag har nyligen letat upp ett ställe i närheten som har turridning och sånt där så det blir förhoppningsvis en del ridning framöver. Jag har vissa planer på att bli fodervärd tre dagar i veckan till en av hästarna där till hösten, men vi får väl se hur det blir med det. Det beror en del på hur livet i övrigt ser ut när det blir dags.

I slutet av april ska jag gå en kurs i klippklättring. Jag har velat göra det jättelänge men det har aldrig blivit av så jag tänkte passa på nu. Två heldagar på någon liten bergsliknande stenklump blir det. Det ska bli intressant att se om jag lyckas få träningsvärk av det, jag borde få det för jag kommer garanterat använda muskler som jag inte använder annars, men den senaste tiden verkar min kropp ha tappat förmågan att få träningsvärk så jag vågar inte hoppas på för mycket. Får jag inte det av klättringen blir jag troligtvis lite förbannad och orolig på samma gång. Det kan ju inte vara normalt att musklerna aldrig säger ifrån?!?

Jag har sökt en utbildning på Lunds universitet också. Eller förresten, utbildning kanske är att ta i, det är en distanskurs på halvfart en termin, alltså 15 hp. Den börjar till hösten och lyckas jag få jobb innan dess så tar jag ställning till då om jag ska läsa samtidigt som jag jobbar eller inte. Har jag inte fått jobb (Gud förbjude) så har jag i alla fall någonting att göra till hösten.

Min granne, som jag innan flytten hade vissa betänkligheter om huruvida han är ett psycho eller bara vansinnigt snäll, har visat sig vara vansinnigt snäll, tack och lov. De andra tjejerna här i huset verkar inte ha några problem alls med honom utan umgås och pratar med honom ganska mycket så jag har bestämt mig för att han är vettig och är därmed inte riktigt lika avvaktande och misstänksam mot allt han gör längre. Allra mest tycker jag om hans lilla hund Beam som är precis hur glad, söt och vimsig som helst. Hon är definitivt min favorit i huset! Grannarna (de som över huvudtaget visar sig ibland, vilket är ungefär hälften) är väldigt trevliga allihop. De svarar glatt på frågor och erbjuder sig att hjälpa till med det mesta. Igår pratade jag med två av dem som sinsemellan helt oombedda delade upp Skåne mellan sig när det gäller vem som har mest koll på områdena och kan hjälpa till med guidning om det skulle behövas. En av dem kollar dessutom lite halvaktivt efter jobb åt mig på helt eget initiativ. Väldigt snällt tycker jag. En tredje granne, en äldre man, är lite bekymrad över att jag sitter för mycket i solen när den skiner. Han är väldigt orolig dels för att jag ska bränna mig och dels för att jag ska få värmeslag, så han dyker upp ungefär varannan timme när jag sitter ute för att se till att jag lever och mår bra :)

Så, nu har ni fått en uppdatering av läget som det ser ut just nu. Precis som jag skrev innan flytten är jag medveten om att jag borde skriva om något annat än flytten och min vardag och jag ska göra det snart. Väldigt snart. Jag lovar.