Sådär ja, nu börjar tristessen visa sitt fula tryne. Det som från början kändes som en semester börjar gå mig på nerverna. Jag är uttråkad, sällskapstörstande och börjar snart klättra på väggarna här. Det kryper i mig, jag vill göra något aktivt, röra på mig, anstränga mig lite. Kroppen vill göra någonting, inte bara ligga på soffan och hjärnan verkar vara inne på precis samma spår. Jag blir snart galen. Fullständigt galen.
Vitsipporna och krokusarna har förresten slagit ut i full blom nu. Det är bra i alla fall :D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hurra för flora!
Ja, det är en livräddare ibland :)
Skicka en kommentar