Canem meum, canem meum... :'(

Jag saknar mina hundar så mycket att jag inte vet var jag tar vägen längre. Tårarna har runnit i stort sett hela dagen idag, jag är helt uppsvullen i ansiktet och det är fruktansvärt ångestfyllt att över huvudtaget tänka på det. Det är hemskt, vad jag kan komma ihåg har jag aldrig saknat någon eller något så mycket i hela mitt liv. Speciellt hunden som jag lämnade nu när jag flyttade gör så katastrofalt ont att tänka på. Hur ska jag klara mig utan mitt hjärta? :'(