What you see is what you get

”Du är så konstig och annorlunda” säger folk till mig. Själv föredrar jag att kalla mig för unik. Jag vet att jag inte är som alla andra och jag har varken behov av eller önskan om att vara det heller. Jag är medveten om att jag har egenskaper och sysslar med saker som gemene man inte har eller gör. Här är några exempel.

Jag äter enligt LCHF och brinner för att hitta så naturlig och ”ren” mat som möjligt. Jag tror stenhårt på tanken bakom hur jag äter och har svårt att förstå mig på människor som på allvar tror att fabriksproducerade produkter kan vara bättre och nyttigare än naturlig mat, eller för den delen personer som inser att det inte är bra saker de stoppar i sig, men gör det ändå. Det övergår mitt förstånd. Jag gör gärna eget smör och kokar egen buljong och tycker det är värt varenda minut det tar, både ur smak- och hälsoperspektiv.

Jag tror inte ett smack på att staten med alla sina rekommendationer och utbildningar baserade på dessa rekommendationer verkar för folkets bästa. Jag är övertygad om att det är pengar som styr allt och att allt drivs av ett vinstintresse, trots att gemene man inte verkar vilja tro och förstå det. Till följd av detta skrämmer codex alimentarius rent ut sagt skiten ur mig och den dagen det uppenbart slår igenom vet jag faktiskt inte vad jag gör och hur jag kommer att hantera det.

Jag tvättar inte mitt hår med schampo utan använder mig av den så kallade balsammetoden. Den spontana reaktionen bland folk när jag berättar det är att de rynkar på näsan och tycker att håret inte kan bli rent av det. Jodå, det kan det och håret mår bättre än någonsin.

Jag tycker att barnmatsefterrätter i form av fruktpuréer på burk är jättegott. Jag äter det väldigt sällan, men jag tycker många av sorterna smakar himmelskt gott. Bäst är sorterna för bebisar under ett år. Mums!

Jag är certifierad reikihealer i steg 1 och 2 och har för avsikt att fortsätta med art (advanced reiki techniques) och master när jag anser mig ha råd med det. Jag tror på att hela grejen fungerar, men jag kan inte förklara vetenskapligt varför det gör det eller hur det går till. Jag använder mig av spikmatta och jag tror på homeopati. Jag är alternativmedicinare med andra ord.

Jag tycker om att tvätta fönster och kan ägna timmar åt det om jag inte har något bättre för mig. Annan städning betackar jag mig även om jag kan tycka att det kan vara lite meditativt att städa på det stora hela ibland, men fönsterputsning tröttnar jag inte på.

Jag tror på spöken och kan både se och höra dem och till viss del även kommunicera med dem om jag känner för det. Jag tror också att alla har en personlig guide som följer en genom livet och jag vet vad min heter och hur han (ja, det är en han) ser ut.

Jag har i stort sett bara killkompisar och trivs oftast ganska bra med det. Jag har svårt att identifiera mig med och umgås med majoriteten av tjejer och jag kan nog verka ganska maskulin i utpräglat feminina grupper vilket jag inte alls tycker om. Så länge jag umgås med killar är jag generellt den mest kvinnliga i gruppen om inte annat. Det känns bra.

Jag har en tro på att allt löser sig och att mycket ”kommer till mig” förr eller senare utan att jag behöver anstränga mig alltför mycket. Vissa kan tycka att jag är lat och oansvarig på grund av det, men hittills har jag överlevt och klarat mig hyfsat så varför skulle det inte fortsätta så?

Jag är väldigt självständig och har mycket ”kan själv-attityd” i många olika situationer. Jag har alltid varit tvungen att klara mig själv till väldigt stor del och tycker verkligen illa om att behöva känna att jag inte klarar av något själv. Jag brukar lösa saker på något sätt även om det inte alltid är på ett konventionellt och socialt vedertaget sätt, vilket vissa kan ha svårt att acceptera. En följd av detta är även att jag kan ha svårt att samarbeta och dela ansvar med någon. Antingen tar jag kommandot och bestämmer, styr och ställer, pekar med hela handen och fixar allt själv eller så släpper jag ifrån mig allt ansvar och blir en underdog utan åsikter och med handlingsförlamning istället, till mångas stora förtret.

Jag är oerhört lättroad men blir på samma gång väldigt snabbt uttråkad och rastlös. Jag vill helst att det ska hända saker hela tiden och önskar att mitt liv var tusen gånger mer händelserikt än det är.

Jag blir ofta kallad ”tant” av flera olika personer i min omgivning på grund av att jag, trots min relativt ringa ålder, ofta beter mig som en liten pensionär. Jag tycker om att titta på Go´Kväll och Allsång på Skansen, lyssnar gärna på sommarprataren i P1 om jag för en gång skull kommer ihåg att det sänds och jag tycker faktiskt att Hemmets Veckotidning är väldigt intressant läsning.

Slutligen vill jag säga att den största anledningen till att jag är så konstig/annorlunda/unik troligtvis är att jag aldrig riktigt har hittat mig själv. Jag vet inte vem jag är, vad jag tycker, var jag står i massor av frågor, vad jag vill eller ens hur jag ska överleva ett år till. True story.