Att anse sig vara lite bättre än alla andra...

Jag har sex växter i mitt sovrum, fem av dem står i fönstret och två av dessa är de enda som inte är vanliga gröna växter. Jag har ingen aning om vad det är för sort, men de har lila blommor som ser lite ludna ut och som i mitt tycke passar ganska bra till mina väggar som även de har en underlig lila nyans. Dessa två blommor är alltså av samma ras och beter sig således ungefär likadant. Deras beteende utmynnar i att på något sätt uppenbarligen anse sig lite förmer än alla andra växter vilket i praktiken visar sig i att de tycker att de ska ha lite mer vatten, lite mer ljus och lite mindre drag än alla andra likasinnade i sin omgivning. Om de inte får de börjar de sura inom några få timmar. Det ska slokas och hängas och när de ändå ska vara dramatiska passar de på att långsamt börja ge sina blad fläckar i en väldigt konstig färg. Jag tror det kan vara en antydan till likfläckar.

Jag funderar på vad det är som får dessa högfärdiga växter att tro att de har rätt till mer omsorg än de andra blommorna i huset? De är ju inte dyrare, inte ovanligare, egentligen inte finare och på intet sätt oersättliga på något vis. Jag har inte kommit fram till något svar på den frågan. Jag gnäller på dem lite ibland när de ser för jäkla skabbiga ut och då brukar de skärpa till sig en stund. När jag börjar hota med att slänga ut den som ser sämst ut och be den ta sin tvilling med sig någonstans dit solen inte skiner (ja, jag brukar faktiskt skälla på dem när ingen hör), då blir det annat ljud i skällan. Då sträcker de på sig, sträcker ut vingarna och visar upp sig i all sin prakt. Det enda som antyder den allt sämre och mer och mer frekventa attityden är de växande likfläckarna. De lyckas inte dölja dem och jag vet i ärlighetens namn inte om de anstränger sig för att göra det heller. Kanske hoppas de på ett viss mått av medkänsla från någon som ser dem. Synd för dem då, för här är det aldrig något folk. I alla fall ingen som bryr sig om mina blommor. Följden av allt det här är att de får en sista chans att skärpa till sig nu. De har fått sin sista varning. Slutet är nära.

Med anledning av ovanstående text får jag väl konstatera att dagens sensmoral är som följer: Bara för att man passar bra i sovrummet innebär det inte att man kan bete sig hur som helst. Shape up!