Vissa saker ska man aldrig skriva eller uttala högt. Mitt förra inlägg är ett exempel på det. Dagen efter att jag skrev det började saker och ting vända, bakslag efter bakslag dyker upp och ger mig ett par ordentliga käftsmällar tills jag ligger ner och inte orkar resa mig upp längre. De sista dygnen har jag knappt varit ur sängen. Jag har legat under täcket, tittat på tv och bara varit. Funderat och tittat upp i taket och studerat mina väggar. Suckat och funderat lite till. Ibland är det verkligen svårt att se meningen med saker och ting.
Enligt boken the Secret drar man till sig saker genom att tänka på dem. Tänker man positivt attraherar man positiva saker. Lever man som om de bra sakerna redan har hänt och redan finns i ens liv så kommer de till en utan att man behöver göra så mycket för att det ska bli så. Laws of attraction kallas det visst. För min del fungerar det precis tvärtom, det bevisas om och om och om igen. Saker och ting kan vara och fungera hur bra som helst, men så fort jag tänker tanken att något är bra, säger det till någon, eller som för några dagar sedan, skriver det så att alla kan ta del av det, så slår universum tillbaka tiofalt.
Laws of attraction säger du? Law of Murphy säger jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
men då :( *kram* Hoppas att solskenet kommer tillbaka snart, vilket det ofta gör när man minst anar det, men det hjälper ju inte när man är nere.
Känner igen det där med att ligga och stirra i taket.
Vill du prata så bara hojta.
massvis med kramar!
Känner igen mig i din tankebana, brukar vara liknande för mig... är ett helvete. Är då svaret på frågan att man skall vara ovetande lycklig för att det inte skall vända? Då har man ju ingen glädje av det. Bara en tanke.
Molnen har börjat skingra sig. Tur det, annars hade jag sprängt bort dem :P Nu ser jag solen som börjar lysa igenom lite igen.
E: Nej, jag tror inte man ska vara ovetande lycklig. Det skulle innebära att ingenting någonsin skulle kännas helt bra och vad är då vitsen med att existera öht? Bättre att glädjas över topparna och försöka bita ihop och ta sig igenom skiten så gott det går när dalarna blir för djupa. Det är så jag tänker iaf.
Kram till er båda!
Skicka en kommentar