Tillsammans är man mindre ensam

Det finns något som jag saknar så fruktansvärt mycket, och det är något så enkelt som någon som finns här på kvällar och helger. Jag kan ränna runt och göra hur mycket saker som helst på kvällarna, men oavsett när jag kommer hem är det alltid tyst och mörkt. När jag går och lägger mig är det tyst, mörkt och kallt. Att somna i soffan har blivit mer regel än undantag, för att krypa ner själv mellan kalla lakan lockar mig inte. Jag behöver någon som finns hemma hos mig och som gör att det finns ljud, ljus och värme när jag kommer hem, någon som gör det meningsfullt att laga mat och hålla lite ordning hemma och som kan värma mig på kvällarna innan lakanen har hunnit bli varma. Det skulle göra så mycket, det skulle betyda allt...